Historien om Arne Jacobsen
Arne Jacobsen (1902–1971) var den största designern i den största designergenerationen som Danmark någonsin skådat. I själva verket var han ursprungligen inte ens designer, utan först och främst arkitekt. Hans visioner och perfektionism kom med tiden att innebära att hans byggnadsverk kompletterades med möbler, lampor, dörrhandtag och kranar som han själv formgett. Dessa objekt fick senare ett eget liv utanför byggnaderna och ända in i folksjälen.
Medan Le Corbusier och den framväxande modernismen på 1920-talet rörde om i världen utbildade sig Arne Jacobsen till arkitekt på Kunstakademiet, och 1929 intog han den arkitektoniska scenen med sin ritning av ”Framtidens hus”. De djärva ritningarna väckte uppmärksamhet; en uppmärksamhet som snabbt växlades in mot byggprojekt i Klampenborg. Med de karakteristiska byggnaderna Bellevue Strandbad, Bellavista och Bellevueteatern satte Arne Jacobsen verkligen igång den danska funktionalismen.
Under kriget tvingades Arne Jacobsen lämna Danmark på grund av sitt judiska ursprung, och en dag 1943 flydde arkitekten och hans flickvän med roddbåt från Skodsborg till Sverige. Med i båten fanns bland annat designkollegan Poul Henningsen. Åren i Sverige utnyttjades konstruktivt och han både ritade hus och målade dukar.
Efter kriget återvände arkitekten till Danmark, där uppdragen i ökande grad utgjordes av större och nästan monumentala byggnader, även om småhus aldrig helt försvann ur portföljen. Från 1930-talet och fram till sin död 1971 satte han sitt namn på några av tidens mest kända byggnader, däribland de numera kulturmärkta rådhusen i Århus och Søllerød, SAS-hotellet, Saint Catherine’s College i Oxford och Nationalbanken.
Arne Jacobsens många möbler
Arkitekten med stort A var mycket mer än en arkitekt, och på 1950-talet accelererade den utveckling som senare gjorde honom känd för alla och envar. Då började han nämligen designa möbler, vilket blev hans verkliga genombrott och gav honom en plats i det danska medvetandet. Hans möbler och designer var överkomliga för danskarna i allmänhet, och föremålen tillverkades i en utmärkt kvalitet. Jacobsen valde nämligen rätt samarbetspartner, och med Fritz Hansen och Georg Jensen i sin ringhörna blev hans designer inte bara tidlösa – de kunde även motstå tidens tand. Idag skulle ytterst få kännare tveka att köpa – och använda – en femtio år gammal Sjuan-stol.
När Jacobsen utformade Myran till Novos personalmatsal, som han själv hade ritat 1952, förändrade han de danska möblernas formspråk för evigt. Även om Myran var ämnad för Novo nådde den mycket längre än till den lokal som den utformades för. De flesta av Jacobsens främsta möbler har faktiskt sitt ursprung i en byggnad.
Myran var enkel, funktionell, lätt och inte minst billig, och denna formade skalstol blev en verklig milstolpe. Stolen kunde tillverkas på en bråkdel av den tid som en snickare vanligtvis behövde för att producera en stol, och metoden med det böjda faneret möjliggjorde helt nya möbelformer. Stolen var en vattendelare, men blev snabbt populär. Med tiden började stolen produceras även för privat bruk, och produceras fortfarande än i dag.
Efterföljaren Sjuan kom 1955 och blev Jacobsens allra bäst säljande skapelse. Sjuan var en mer lättillgänglig version av den kompromisslösa och trebenta Myran, och kombinationen av Arne Jacobsens design och Fritz Hansens produktionsmetoder och hantverk bäddade för en framgång som verkligen nådde ut till alla samhällsskikt.
År 1957 skapade Jacobsen Grand Prix-stolen. Den påminner om sina båda föregångare, men är ändå helt unik. Även om den kanske inte blev lika ikonisk som de tidigare två var den inte desto mindre en stor framgång, och senare samma år tilldelades Arne Jacobsen det stora priset på Milanotriennalen. Därmed fick stolen även sitt namn.
Med utformningen av SAS-hotellet följde Ägget och Svanen. De två möblerna lanserades 1957 och 1958, vid en tid då varken danskarna eller deras vardagsrum ännu var helt redo för skulpturala fåtöljer. Men det dröjde inte länge förrän Svanen och Ägget fann sin plats i både hem och hjärtan, och där finner man dem fortfarande. Fåtöljerna är nämligen tidlösa, vackra och eftertraktade över hela världen.
Även Droppen och The Pot ingick i SAS-hotellets möblemang, och dessa möbler köps flitigt än idag även om de aldrig nått samma ikonstatus som Svanen och Ägget.
I samband med utformningen av Saint Catherine’s College skapade Arne Jacobsen Oxford-serien, där möblerna gavs ett hårdare och lite kantigare uttryck – utan att för den skull kompromissa med den lätthet och elegans som kännetecknar hans möbler. Oxford-stolarna är fortfarande populära, då de skapar en själfull och sinnlig känsla på arbetsplatsen.
Naturligtvis skulle även Nationalbanken ha en egen stol, och det blev alltså Liljan – eller Serie 8, som den också kallas. Stolen blev snabbt populär, och särskilt versionen med armstöd vittnar om den exceptionella förmåga som den flitige arkitekten besatt.
Förutom byggnader och möbler designade Arne Jacobsen bland annat dukar och bestick för Georg Jensen, Steltons serie Cylinda-Line och armaturserien Vola.